Lite Landseerhistoria

De hundar vi idag känner som Landseer är enligt många källor ättlingar till den sanna svartvita Newfoundlandshunden. 
Enligt de europeer som tidigt besökte Newfoundland i slutet av 1400-talet och 1500-talet fanns det inga hundar på Newfoundland. I mitten på 1600-talet slog sig baskiska fiskare ned på Kanadas östkust och med all säkerhet också på Newfoundland. 
Det påstås i baskiska arkiv att de hade med sig Pyreneerhundar som sällskap och vakthundar. 
I slutet av 1600-talet rapporteras av sjöfarare att på Newfoundland fanns stora svartvita hundar som var hemmastadda i vatten. 
Det troliga är att de Pyreneerhundarna som emigrerat hit hade blandats med de hundar som engelska fiskare hade med sig från England. En annan teori är att den svarta hunden från labrador var inblandad. 
Hur som helst här fanns nu en kraftig och högväxt hund som var svartvit till färgen och som väckte stor beundran för sina egenskaper. En trogen kompanjon, vakthund och följeslagare som med sina färdigheter i vatten kunde hjälpa den fiskande befolkningen i deras arbete.

Ryktet om denna ståtliga "White  and Black dog" spred sig till Europa under 1700-talet och fiskare från England och Frankrike, som under sommaren uppsökte de rika fiskeställen vid Newfoundland, började att ta med dem hem.
Hundarna såldes som Newfoundlandshundar. Särskilt i fiskehamnarna Pool och Bristol där skeppen kom i hamn från Newfoundland. De blev mycket populära eftersom de var så enastående trevliga hundar. Deras goda rykte bredde ut sig så mycket att alltför många hundar, under loppet av 80-100 år, blev tagna från Newfoundland. De stora svartvita hundarna dog mer eller mindre ut i sitt hemland.

I England blomstrade rasen däremot upp på grund av ett raffinerat uppfödararbete som höll på till mitten av 1800-talet och överträffade alla hundraser som dittills var kända i Europa, i fråga om storlek, framtoning och älskvärdhet. Det var också de här svartvita första "Newfoundländare" som gjorde denna ras så berömd. Snart fanns den på så gott som alla större lantställen i England. 

Kända personligheter på denna tid lät sig porträtteras tillsammans med sina "Newfoundlandshundar". Många beställde och lät avbilda sina hundar hos de mest kända djurmålarna på den tiden. 

Ganska snabbt spred sig ryktet om "Newfoundlandshunden" också över Englands gränser. Mycket på grund av en berömd målare som porträtterade denna hund. Målaren var Sir Edwin Landseer, som 1837 målade det berömda "A distinguished member of humane society" och därmed utlöste en Landseerboom! Det var av målaren som rasen fick sitt namn: Landseer. Under detta namn känner vi dessa svartvita, slanka, högbenta hundar än i dag.

"A Distinguished Member of Humane Society"
(Titta på bilden i hög upplösning. Den visar den nu restaurerade tavlan som inte har varit utställd sedan 20-talet. Den kommer
snart att visas för allmänheten igen.)

Genom de många målerier som den berömde djurmålaren Sir Edwin Landseer gjorde, framställde han igen och igen de svartvita hundarna i de mest olika situationer och positioner. Därigenom blev de snabbt kända i hela Europa. Engelsmännen exporterade den då vanliga hunden till kontinenten, där de levde som representativa vakt och familjehundar på stora gods och herresäten. 

Men modet växlade och andra raser blev populära. 

Under 1800-talets sista hälft började svarta hundar att importeras från Newfoundland som kom att bli den Newfoundlandshund vi känner idag och som även förekommer i svartvit teckning. Det är en helt annan hund än Landseern. 
Landseern med sitt Pyreneerblod anses vara den ursprungliga Newfoundlandshunden. Den hade och har än idag en pälsstruktur som överensstämmer med Pyreneerhunden, dvs. den första hunden på Newfoundland. Dagens Newfoundlands hund har en helt annan pälsstruktur.

Även S:t Bernhardshundarna kom från Schweiz till England och fascinerade med sin röd vita färg,

De nya hundraserna växte i popularitet och aveln av den gamla White Black Newfoundlander upphörde nästan helt i England och de små kvarlevorna blandade man upp med den svarta Newfoundlandshunden.

I resten av Europa gick utvecklandet av Landseer-rasen långsamt. Första världskriget fick det hela att stanna upp. Men i början av 30-talet lyckades en engagerad uppfödare att vända denna utveckling. Han samlade ihop de små resterna av rasen och satsade på en mycket målmedveten uppfödning. Utan honom skulle det inte längre ha funnits någon Landseer. 1933 kunde de första Landseervalparna från uppfödaren von Schartenberg skrivas in i uppfödarboken. Uppfödaren var Otto Walterspiel, Mûnchen. Från och med nu gick det bra igen för Landseeruppfödningen. 1960 blev rasen officiellt erkänd av FCI (Federation Cynelogique Internationale).